Midvinter1

Iskallt men vackert

Julen är över och det nya året inleds med ett par riktiga vinterdagar. Strax efter jul kröp temperaturen ner mot minus 15 grader och ett par dagar innan dess bestämde vi oss att flytta ut till mina föräldrars landställe ett par kilometer härifrån under tiden stora huset på Uppbrink renoveras, där hela köksväggen kommer att slås ut så småningom. Vi hann dock uppleva både iskalla golv och fönsterdrag (vilket hör gamla hus till i för sig…). Mer om renoveringen i följande inlägg!

Midvinter3

Kaninerna går det ingen nöd på, med vinterpäls och fri tillgång på hö! Vattnet är desto svårare att hålla i flytande form de kallaste dagarna…

Midvinter5

Isfiske på Norasjön

IMGP0835Istället för att skriva om hur kallt det är i huset, hur vackert det är en iskall stjärnklar kväll eller hur hönsen har fått fin julbelysning i hönshuset vill jag tillägna ett inlägg åt vår Raija. Hon var en sån fantastisk hund och det fanns aldrig något ont i henne. Hennes tid med oss blev alldeles för kort, men vi vet att hon åtminstone hade sitt livs bästa tid hos oss. Här kommer Tobys ord om vår saknade Raija:

”Raija was my best dog even if I only had her for 10 months. She was sweet and kind with a similar energy to me. There were days we went for 15k hikes or bike pulling, and others we chilled out on the couch or wandered around the fields collecting things or metal-detecting. Wherever I went, she went. Following me close to me heels.

She was not a normal husky in that respect. When I had her off the lead in town there were people asking what kind of husky is this that can walk to heel? I replied saying she is unique and not an accurate ambassador for huskies in general. However she still wanted to bury everything in the garden. On her very last day she thought it was necessary to bury the deer leg I got her. She mostly pushed it under something and hoped nobody would see the masses of dirt on her face.

She was a great one for cuddles, she’d start by pawing at you and accepting cuddles. Then if she really liked you she would paw over her face and roll over. Towards the end she would lick your hand and want to be close a lot. She also had to wear an attractive cone for months to stop her opening the ulcers. Signs like this were what eventually made me decide to take her away.

Before I picked her up from Finland she was accidentally mated resulting in an abortion, cesarian, pyometra and eventually castration. This triggered the benign tumors under her teats to grow aggressively and eventually ulcerate. Before she was in too much pain and the tumor grew too large I decided to take her in to say goodbye.

Rest in peace Raija, be with your puppies.”
2003-2014

DSC_1529

Här ska odlas!

November är inte direkt en månad som trädgårdsdrömmarna spirar, men vi förbereder i alla fall inför våren. Ett av de första projekten vi tagit oss an är att gräva ett grönsaksland som kommer att ligga på södra sidan av tomten. Idag har vi börjat gräva upp ”fyrkanter” av jord, hackat sönder dem och blandat runt. Jack skuttade runt och ville också arbeta så till slut fick han i uppgift att dra upp alla större rötter som vi stötte emot, något som han klarade bättre än vad vi gjorde. Det finns otroligt mycket mask och jorden verkar väldigt fin, lite sandaktig, så det finns förhoppningar om att första säsongens skörd kommer att bli bra. Nu längtar man till våren…!

Jack jobbar hårt med rötterna medan Raija undrar vad han håller på med…

IMG_2453

“The greatest fine art of the future will be the making of a comfortable living from a small piece of land.” ― Abraham Lincoln

Med det citatet avslutade jag min ansökan till Självhushållningskursen på Klarälvdalens Folkhögskola i december 2013. Att det skulle leda till där jag är nu kunde jag inte ens drömma om! Jag hade äran och turen att bli antagen till kursen (69 sökande till 16 platser…) så i mars bar det av till Sunne i Värmland, närmare bestämt till en liten vedeldad stuga i skogen! Lingonstugan, som den kallades, var ungefär tolv kvadratmeter med en vedspis i mitten. Jag som aldrig ens hade eldat i en vedspis förut har nu flera månaders erfarenhet av det! Som tur var kunde jag ha med mig Jack också, min hund, under stora delar av kursen. Han höll vakt i lingonstugan de mörkaste kvällarna.

Kretsloppshuset

Raija och Jack utanför skolan, Kretsloppshuset

Kursen i självhushållning var nåt av det bästa jag gjort i mitt liv. På schemat stod bland annat trädgårdsodling, bygga & renovera, småskaligt skogsbruk, djurhållning, ekonomi och förädling av livsmedel. Men det absolut bästa med kursen var alla underbara vänner! Eftersom större delen av kursen var praktisk lärde vi känna varandra väl. Det blev ju så mycket roligare att rensa ogräs när man var sexton personer.

Jack kollar läget i växthuset

Jack kollar läget i växthuset. Melon och majs till vänster, basilika och chili till höger.

IMG_2565

Mångfald i middagsskörden

Under kursen var den ständigt aktuella frågan vad alla skulle göra efter kursen. De flesta ville inte ”tillbaka” till var de än kom ifrån eller vad de än gjorde innan kursen. Vi hade levt som i en bubbla under åtta månader- odlat, lagat, ätit och förädlat vår egen mat tillsammans, arbetat i skogen med häst, lärt oss köra traktor både framåt och bakåt, snickrat på ett stuga, åkt på studieresa till Dalarna… Det var tungt att skiljas åt.

Skogsarbete med häst

Skogsarbete med häst

Som om inte den underbara tiden i Värmland var nog skulle jag slippa flytta tillbaka till lägenheten i Stockholm efter kursen! Jag och min sambo fick med hjälp av min älskade pappa möjligheten att flytta till Uppbrink istället, en torp från senare 1800- talet utanför Vagnhärad i Sörmland. Toby och hans hund Raija flyttade in redan i somras medan jag och Jack fortsatte lära oss om lantlivet i Värmland ett tag till.

I förra veckan tog jag farväl av alla kurskamrater och hämtade upp en flock höns på hemvägen så nu är vi lantisar på riktigt! Tänk att på bara knappt ett år ha gått från att ha levt ett stadsliv och aldrig ens eldat i en vedspis till att få tillbringa åtta månader som en riktig lantis- köra traktor, odla grönsaker, hugga ved… och nu bor vi i vårt egna lilla torp!

Tanken med denna blogg är att, som nybliven lantis, dela med mig av våra idéer, erfarenheter, projekt och alla de där fina små detaljerna och upplevelserna som förgyller livet på landet.

/Maria

imgp0898

Torpet!