Senaste dagarna har varit ganska sköna och milda, så jag har passat på att rensa en av odlingsbäddarna för att sätta vitlök.

Råkade visst väcka en liten nyckelpiga!

Jag blev så glad när jag kikade in i syrenhäcken. Tuss verkar ta sällskap av hönsen när de får vara ute i trädgården. Hon har ju ratat alla kaninkompisar vi försökt matcha ihop henne med, så sen i våras har hon fått vara ensam kanin för det verkar vara så hon vill ha det. Men hon verkar uppskatta hönsflocken i alla fall. Tokiga kanin…

I helgen tog jag med hundarna på upptäcktsfärd i en ny skog. Vi var ute i nästan två timmar och den enda vi mötte var en ryttare på en islandshäst.

Och idag kom min efterlängtade beställning från Lycksele Slöjd & Skinn! Det vackra konjaksfärgade renskinnet var så mycket vackrare i verkligheten än på bild. Det fick mig att tänka på lyxiga Chesterfield-soffor och gamla öronlappsfåtöljer i vackra mörka rökiga bibliotek i stora engelska gods och herrgårdar. Den här biten räcker nog inte till att klä in en hel soffa, men en väska eller två ska det bli i alla fall!

Ja nu har det dröjt så där länge med att uppdatera bloggen igen! Men bättre sent än aldrig…

Världens lyckligaste ninis

Vårtecken brukar ju de flesta fota och dela med sig av, men hösttecken kan vara minst lika vackra och glädjande. Vårt säkraste hösttecken på Uppbrink är när vår kanin Tuss släpps ut i trädgården. Under odlingssäsongen bor hon i hönsgården (av förståeliga skäl) men under vinterhalvåret bor hon lös i trädgården. Har sin egengrävda håla under hönshuset sen förra året. Nu sitter hon mest och smaskar i squash- och pumpalandet.

Även hönsen får komma ut ibland också. Eller vandalerna ska jag säga! De ger sig på blomrabatter, bärbuskar, krafsar ut löv från häckarna… Idag hittade de en bit frigolit som de pickade sönder till tusen små bitar.

Sista tomaterna och chilin för säsongen.

Chili på tork!

Pelargonerna fick tämjas och tas in för vinterförvaring.

Även den skira dvärgkowhain (sophora prostrata) fick komma in för att klara vintern.

I morse var det riktigt kallt! Jag vet inte om utetermometern ljög men den sa i alla fall att det var -21°C ute. Nedervåningen i huset var +16°C, en tydlig förbättring från första vintern här (innan renoveringen) då vi kunde vakna upp till tolv grader inomhus.

Efter att jag bytt ut kaninernas och hönsens isblock mot flytande vatten dansade både Polly och Bandit sina hysteriska frysdanser för att signalera att de ville gå in igen. Jack ville i alla fall följa med upp i skogen för att fota lite.

Men även Jack är en riktig frysis. Så fort han kom in sträckte han ut sig framför brasan.

De riktigt kalla morgnarna är oftast de finaste. Om det är klart väder övergår mörkret till olika nyanser av rosa, orange och gult innan himlen blir klarblå. Jag tröttnar aldrig på att beskåda horisontens färggranna skådespel och det mystiska ljuset som sprids.

Det finns ett vildäppelträd här i närheten. Alla löv har fallit ner för länge sen men kvar sitter alla de röda äpplena som julgranskulor på de kala grenarna. Ibland plockar jag med mig några till kaninerna.

Jag har länge tänkt använda några till en julkrans också så idag gjorde jag min första julkrans någonsin. Som bas använde jag en tjock ståltråd som jag fäste halm med hampasnöre runt. Lite slarvigt och spretigt kanske men det var precis så jag ville ha det!

Sen var det dags att plocka ihop lite material och dekorationer. Förutom äpplena hittade jag bland annat lite stensöta, blåbärsris och några slånbär. Hundarna tyckte jag var tråkig som gick så långsamt i skogen.

Eftersom jag höll till framför kaninburen med kransbygget var det inte mer än rätt att Pluss fick provsmaka dekorationerna. Jag tror att de blev godkända.

Jag hade ingen direkt plan förutom att den skulle bli yvig, så jag lindade fast granriset och fäste sen dekorationerna med ståltråd.

Och så här blev det!

nov-161a

Det första jag gör på morgonen är att titta ut genom fönstret mot öst. Vanligtvis är novembermorgnar otroligt mörka och det är inte förrän vid halv åtta som jag brukar se tillräckligt för att kunna gå ut med hundarna och släppa ut hönsen. Men strax efter klockan sju i morse började himlen bli lite rosa vid horisonten. Det vankades fina ljusförhållanden för fotografering så jag tog med mig kameran upp i kohagen bakom huset. Ute var allt täckt av ett tunt lager frost och jag blev snabbt kall om fingrarna, men jag lyckades fånga himlens nyanser i ett par bilder innan jag sprang in och stoppade händerna i vedspisens ugn!

nov-163

nov-162

img_4965

Och så kom de första tysta snöflingorna och skvallrade om vintern, precis som förra året, och potatisen låg fortfarande i jorden. Toby och jag ägnade halva förmiddagen åt att gräva upp de ljusa knölarna. Det blev en hel skottkärra full med egna potatisar i år!  Förra året glömde jag bort vilka sorter jag hade satt så i år hade jag varit noga med att spara etiketterna. Jag hade fäst dem på små pinnar och stuckit ner dem i jorden vid de olika raderna. Texten på etiketterna bleknade bort ungefär i juni… men jag är ganska säker på att de flesta är av sorten King Edward.

img_4968

I en ringblomma hittade Toby ett av våra bin, en drönare. Drönarens enda uppgift är att befrukta bidrottningen. På vintern får drönarna inte tära på matförrådet så på hösten börjar den så kallade drönarslakten. Arbetsbina dödar eller slänger ut drönarna som dör eftersom de inte kan äta själva. I hela sina liv har de blivit matade av arbetsbina. Tänka att den här drönaren hittat en av de absolut sista blommorna i trädgården att somna in på.

img_4953

Maj måste vara den mest hektiska månaden på Uppbrink. Det bara yr nykläckta kycklingar och små basilikaplantor i trädgården.

Igår hann jag i alla fall ta vara på åtminstone en tjugofemtedel av all rabarber som växer som ogräs här. Två kilo la jag rabarber på. Det var ungefär tio stjälkar. Sedan blandade jag dessa med ett kilo syltsocker och en stor bit ingefära á 18 cm. Detta fick koka i 20 minuter och sen var den klar – en favorit i repris – min goda rabarber-ingefära-marmelad!

På kvällen satte jag brödmaskinen på timer. Vi behövde ju något att lägga rabarbern på. Och i morse – bon appétit – nybakat bröd med nykokt marmelad!

Frukostlyx!

Jag försökte fota rabarbern så att man såg hur stor den var och bad Jack att posera som jämförelse, men han tog inte riktigt uppdraget på allvar tror jag.